Sist skrev jag om att jag var ganska okej, fastän jag var ledsen över att det inte gått så bra. Man får liksom vara glad för det lilla och för att kroppen verkade fungera.
Det innebar i alla fall att jag var tvungen att genomgå en undersökning som innebar att de kollade om min livmoder och mina äggledare var hela. VIlket de var, så nu har jag kollat invärtes på hur det ser ut. Det såg bra ut och jag fick berättat för mig att nu kan jag slappna av lite för att chansen att vi ska lyckas blir större och större.
Sagt och gjort, väntade ägglossning som de beräknade fel. Det brukar beräknas fel för min kropp är segare än vad man räknar med, så den lilla glada smileyn dök upp för en vecka sen. Sen dess har jag mått bra och känt mig positiv.
Fram tills igår. Då jag började få ont i ryggen, den är liksom trött. Magen känns uppsvälld och brösten gör ont. Det vill säga, det känns lite idag motigt eftersom det känns som att vi missat den här gången med. Vet inte vad jag ska göra om min mens inte kommer förrän i nästa vecka för då hamnar vi mitt i julen i nästa cykel och det får man säkert inte göra. Det är så mycket tankar och oro för saker som man kanske inte ska behöva oroa sig för. Men de där tankarna kommer och går utefter energi. Så för den som undrar så är känslan att mensen är på väg.
Jag är också extremt trött denna veckan, det kan man inte sticka under stolen. Så nu ska jag strax lägga i mig i sängen och titta på serier. Hade gärna umgåtts med någon annan än mig själv, men jag är inte ett roligt sällskap när jag inte ens orkar vara vaken.
Är den glada smileyn något positivt eller något som egentligen skapar stress och förväntan? Vad är egentligen positivt i det? Hur förhåller man sig till att vara glad men också vara beredd på att det inte fungerar?
Ems Värld 