Cykel · Tjejklassikern 2019 · Träning · Utomhus · Väder · Vår

Kolla in Första riktiga utomhuspasset inför tjejvättern! ✌ på Relive!

https://www.relive.cc/view/rt10004721456

Hittade en app som en vän till mig använder en del. Där man delar sina turer. Tycker det är lite roligt! (:

Jag tränar ju för tjejvättern och hade det inte varit för att jag spenderat de första sju dagarna den gågna veckan i Sälen så hade utomhuspremiären kommit tidigare. Kände mig stark och pigg under turen trots att jag hade motvind åt alla håll. Men det har man å andra sidan alltid här i Närke! 😂

Annonser
Em · Personligt · Resa · Resor · Vår · Vinter

Påsklov

Jag jobbar som lärare, vilket gör att jag har något som kallas för ferietjänst. Det betyder lite enkelt att jag arbetar 45h/v under ett läsår. Vilket resulterat i att jag får lov när eleverna har lov. Lång tycker det är lyxigt, jag tycker att det är svårt att komma ner i varv. För att jag ska börja känna mig utvilad behöver jag nästan två veckor eller mer innan jag börjar förstå att det är semester.

Den här ledigheten ska jag spendera i Sälen. Jag har aldrig åkt nedför innan. men å andra sidan: nån gång ska ju vara den första. Så jag ska passa på att vila upp mig och njuta av ledigheten så får jag försätta med bröllopsplaneringar och det andra när jag kommer hem igen 😊

Drömmar · Em · familj · PCOS

Polycystiskt ovarialsyndrom – PCOS

Med risk för att bli bodyshamed och för att lämna ut sig själv massor. It’s all or nothing.

Everyone's getting pregnant and having babies...

PCOS eller som det i rubriken står polycystiskt ovarialsyndrom är ett tillstånd i kroppen där man har många äggblåsor, men de släpper inte ifrån äggstockarna. Man riskerar istället att äggblåsorna växer sig stora tillslut bilda cystor som i värsta fall kan leda till antigen att man får ta bort äggstocken eller något jag inte ens vill tänka på.

Men du upptäcker det ofta inte förrän du försöker bli gravid för oftast så fungerar menstruation som den ska, enda skillnaden är att du inte har ägglossning. Det är ungefär 15-20% av alla kvinnor som har den här problematiken, och innan jag fick höra talas om den när jag var på undersökning visste jag inte ens att det fanns. Jag tänker att 15-20% är ganska många i världen..

För mig är det inte riktigt som det i vanligaste fallen är. Jag har inte haft någon naturlig menstruation på lite över två år. Jag trodde först att jag hamnat i någon form av för tidigt klimakteriet innan jag sökte hjälp första gången, för ungefär ett år sedan.

För ungefär ett år sedan (april 2018) så besökte jag kvinnokliniken på Örebro universitetssjukhus. Jag visste inte själv då vad som skulle hända, hade heller helt undvikit att försöka googla på mina symptom. Så jag kom dit utan att egentligen ha några som helst föreställningar om vad som komma skulle. Jag fick en gynekologisk undersökning och domen att jag förmodligen hade PCOS. Jag fick ta en massa prover som skulle utesluta både det ena och det andra. Gick därifrån med enorm ångest och klump i magen. Eftersom de i princip konstaterade att ”du är för tjock för att skaffa barn”.

Jag grät länge efter besöket och hade inte den blekaste aning om hur jag skulle tackla mitt problem. Pratade med min sambo som var utomlands och han försökte lugna ner mig och säga att: Det löser sig Emelie. Men känslan fanns fortfarande där: Men om det inte gör det?? Vad gör vi då?

Sagt och gjort: är jag för tjock då får jag helt enkelt börja träna mer. På ett annat sätt, lägga om kost och ta bort allt som kan klassificeras som dåligt. Jag gjorde det, signade upp på MTB Vätternrundan, Bockstensrundan i Varberg och tog helt sonika upp cykling eftersom att träna ska vara något som är kul och något som man ser fram emot.

Jag fick veta att ett återbesök skulle ske 6 månader efter första besöket för att se om det blivit någon skillnad. Så från och med maj förra året fick jag kämpa själv. Vilt påhejad av min sambo. Som var en av de få som visste hur det verkligen låg till.

Snabbt räknat är 6 månader från april i oktober nån gång. Jag tränade och gick på gym. Var ute och sprang och gick. Men det hände inte så mycket. Kände ingen större skillnad, såg inte någon större skillnad. Tappade modet helt..

I oktober hade jag inte hört något, så tänkte ja men november, då kommer de en tid. Men ingen tid dök upp. Jag jobbade för mycket och hade ingen vidare lust att ta tag i något eftersom alla runt omkring fick barn och all energi gick åt att hålla upp en glad fasad. I december tänkte jag att när jag går på jullov ska jag ta mig tid att ringa. Men ungefär samma dag som jag tänkte ”nu ska jag ringa och höra vad som händer”. Damp brevet ner i brevlådan: Du har en tid på kvinnokliniken i januari.

Yes! Tänkte jag och skrev in den i almanackan och började fundera på vad som skulle hända nu. Började nya året med att gå dit, då fick jag mer information och mer bekräftat. De kunde inte bekräfta PCOS vid första besöket, de skulle också ha återkopplat till mig tidigare men det hade slarvats lite (på riktigt, vården vad håller ni på med?). Men oavsett vad som hände så var jag där nu och jag fick diagnosen PCOS, men utan förhöjda testosteronvärden som är av kriterierna.

Man måste nämligen uppfylla två av tre kriterier för att kunna få diagnosen PCOS.

  1. Förhöjda testosteronvärlden
  2. Ingen menstruation
  3. Polycystiska ovarier.

Jag uppfyller tvåan och trean. Med följd av att jag har jättelätt för att gå upp i vikt och väldigt svårt att gå ner i vikt.

Just nu så behöver jag gå ner i vikt, för att kunna få IVF måste man ha ett vist BMI värde och samtidigt väntar jag på tid hos fertilitetskliniken där man får hjälp med kost och annan rådgivning för att komma in i rätt BMI område. Förhoppningen hos min läkare på kvinnokliniken är dock att läkemedlet Provera som jag fick för att framkalla mens ska göra sin grej och kicka igång min ägglossning ändå.

Jag känner mig inte alls lika säker på det, men det får tiden utvisa. Nu har jag skrivit en halv roman och lite till. Tänker att ingen kommer väl någonsin orka läsa allt det här, men om du gör det, grattis. Det kommer nog fler 😉

/Emelie

Em · Personligt · Träning · Väder · Vinter

Tjejklassikern

Tänker att jag kanske inte bara ska skriva om allvarliga saker som Pcos och svårigheterna och tystnaden kring det problemet. Utan det får bli inblickar i vardagens brus också 😊

Jag håller nämligen också på att genomföra en tjejklassiker. So far har jag gjort tjejvasan. Näst på tur är tjejvättern. Just nu känner jag mig inte så taggad på att göra det där, men det kanske kommer när man närmar sig.

Så var det när jag genomförde skidorna. Jag var inte alls på hugget när vi skulle köra och efter halva loppet ville jag lägga mig ner och dö. Men jag tog mig i mål och känner mig fortfarande stolt över prestationen.

Parallellt med tjejklassikern kör jag Ica klassikern, lite för att samla träningstid och lite för att faktiskt piska på mig själv att komma ut och träna på rätt sak.

Det är ett smidigt sätt att se till att man tränar och lite småkul att se hur det går för en. Så nu är utmaningen att jag över tid ska cykla vätternrundan. Man kan ju ta lite i taget för man reggar bara de kilometer som man kör när man kört dem.

Det är roligt att utmana sig själv för att se vad man klarar av. Man kan göra så mycket mer än man tror!

/Emelie

Drömmar · familj

Med önskan om en familj

Jag har funderat och funderat. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, men på något sätt så hade det varit skönt att kunna dela med sig av en resa som jag inte riktigt vet hur den ska sluta. Den kan sluta på flera olika sätt och den kan sluta både sorgligt och lyckligt. Eller med acceptans och insiktsfullhet.

Jag har en sjukdom som kallas för PCOS, vad det innebär kommer jag att skriva om mer lite senare. Rent tekniskt sett så har jag svårt att kunna bli gravid och därav kommer det vara mycket svårt för mig att kunna bilda familj.

I resan mot att bilda en familj ingår det mycket olika saker, bland annat ett bröllop, ett hus samt mitt yrke som lärare.

Jag hoppas kunna dela både lyckliga stunder och men även de svåra stunderna genom hela resan. Men den kommer inte vara spikrak och den kommer definitivt inte vara enkel.  Men jag tror det kommer att underlätta för mig om jag kan skriva ner mina tankar, utan så mycket filter där vem som helst får läsa.

Jag börjar såhär, sen får vi se hur det artar sig 🙂

Tack till er som tar er tid att läsa.

/Emelie

 

 

Em

En sådär vanlig fredag.

När man efter en omtumlande vecka med mycket ups and downs så kan man slappna av på olika sätt. Jag och min sambo åker in till Örebro och hänger med en fantastiskt person: Madde.

Vi kollar idol, snackar skit och skrattar ikapp. Det är precis den rätta medicin som man behöver när man inte känner att man är på topp.

Vi passar också på att plocka upp lite juldekorationer. Det är så mysigt! Snaaaart är det jul och jag är redan taggad! 🎅

Madde & Borg
Resa · Resor · Roasjö · Växter · Vår

Kolmila

image

image

image

Igår såg jag starten av kolmilan i Roasjö. Eller invigningen eller dopet eller vad man nu kallar det.

Nammgivningscermoni kanske det till och med heter. Hur som, så ska den namnges och den ska ha ett kvinnligt namn eftersom kolmilor är ”eldiga och vilda” enligt historien. Den här fick heta Jasmina.

Vi hade tur med vädret en stund, sen kom ösregnet och då kunde man tryggt gå hem 🙂