Ångest

Det finns så mycket man kan fundera på när man inte helst vill. Som mitt i natten, det är då jag brukar tänka och fundera. Det innebär att jag ibland får lite ångest och tänker att det är lika bäst att lägga ner. Jag menar, kan vi inte bilda familj så är det kanske inte meningen att vi ska det. Kan vi inte få det att fungera så är det kanske inte det vi ska göra.

Jag kanske inte skulle bli en bra mamma, jag kanske inte skulle klara av ansvaret.. Fast jag egentligen vet att det kan jag visst. Jag hatar den här ångesten. Den kommer också smygande varje gång jag ska till fertilitetsenheten och den spöka hela vägen in på mottagningen och beroende på vem man möter så har man antingen med sig den därifrån eller så har man fått en del svar.

En till cysta

Jag vet inte vart jag ska börja, men när jag åt den här omgången av letrozol så kändes det bra i kroppen.

Jag var lite mer moody, alltså humörsvängningar från glad till ledsen och nedstämdheten var större och mer i gung i typ fyra av fem dagar. Sen blev det rätt bra. Och tänkte att kroppen kändes bra och jag var taggad på ultraljudet idag.

Men så kom jag hit, till fertilitetsenheten, mötte personen som är helt skoningslöst oförsiktig och som inte riktigt fixar varken frågor eller att man kan tycka att det här processen är ens jobbig.

Det visade sig att jag återigen lyckats producera en cysta. En cysta som precis som förra gången är ofarlig men som ändå är där och förstör. Man kan likna det med att den äter upp alla hormoner som bidrar till att ägg växer och som bidrar till att menstruationscykeln fungerar.

Nu fick jag tid samma dag att ta bort den, det som är jobbigt är att jag reagerade exakt på samma sätt som förra gången jag hade en cysta. Jag kan inte hantera det, jag blir så extremt ledsen att jag inte vet vad jag ska ta vägen.

Och nu sitter jag i väntrummet. Väntar på att den där jävla nålen ska göra mig illa, för det gör ont att sticka hål och ta bort en cysta, det vill jag lova. 2 Alvedon och 1 Ipren är smärtstillaningen som man ska ta.

Nu ska jag ta min nedstämdhet till att bara vänta. Önska mig lycka till.

Det tog sig inte

Jag var inställd på att det inte skulle bli något. Men ändå har jag känt både panik och ångest för att det inte blivit något.

Jag har gråtit många tårar sen i lördags. Och nu är det svart på vitt att det inte tog sig.

Ska jag vara helt ärlig så är det jobbigare än jag förväntat mig och svårare att hantera än jag trott, trots att jag tyckte att jag gick in med låga förväntningar den här gången.

Men det blir väl bättre nästa gång och så får vi tänka att nästa gång blir det något. Nästa gång har vi mer tur. Nästa gång är vi de där 25% som lyckas.

Nu tar vi sommarledigt, fokuserar om och uppdaterar om roliga sommarledighetssaker istället.

Imorgon.

För en månads sen började jag om. Imorgon kommer domen. Med tanke på hur jobbigt det var förra gången när vi fick börja om så är mina förhoppningar låga.

Jag vet heller inte hur jag skulle ta ett bakslag till. Men det får visa sig imorgon.

Förresten: den 29 maj är det ofrivilligt barnlösas dag. Glöm inte bort den!

Påsklov

Jag jobbar som lärare, vilket gör att jag har något som kallas för ferietjänst. Det betyder lite enkelt att jag arbetar 45h/v under ett läsår. Vilket resulterat i att jag får lov när eleverna har lov. Lång tycker det är lyxigt, jag tycker att det är svårt att komma ner i varv. För att jag ska börja känna mig utvilad behöver jag nästan två veckor eller mer innan jag börjar förstå att det är semester.

Den här ledigheten ska jag spendera i Sälen. Jag har aldrig åkt nedför innan. men å andra sidan: nån gång ska ju vara den första. Så jag ska passa på att vila upp mig och njuta av ledigheten så får jag försätta med bröllopsplaneringar och det andra när jag kommer hem igen 😊

Tjejklassikern

Tänker att jag kanske inte bara ska skriva om allvarliga saker som Pcos och svårigheterna och tystnaden kring det problemet. Utan det får bli inblickar i vardagens brus också 😊

Jag håller nämligen också på att genomföra en tjejklassiker. So far har jag gjort tjejvasan. Näst på tur är tjejvättern. Just nu känner jag mig inte så taggad på att göra det där, men det kanske kommer när man närmar sig.

Så var det när jag genomförde skidorna. Jag var inte alls på hugget när vi skulle köra och efter halva loppet ville jag lägga mig ner och dö. Men jag tog mig i mål och känner mig fortfarande stolt över prestationen.

Parallellt med tjejklassikern kör jag Ica klassikern, lite för att samla träningstid och lite för att faktiskt piska på mig själv att komma ut och träna på rätt sak.

Det är ett smidigt sätt att se till att man tränar och lite småkul att se hur det går för en. Så nu är utmaningen att jag över tid ska cykla vätternrundan. Man kan ju ta lite i taget för man reggar bara de kilometer som man kör när man kört dem.

Det är roligt att utmana sig själv för att se vad man klarar av. Man kan göra så mycket mer än man tror!

/Emelie

Att stressa ner

Jag lider ju allmänt av en släng stress och var ska man göra när man har svårt att stressa ner? Jag har provat massor med olika saker, just nu målar jag eller snarare färglägger bilder. Det är jätte avslappnande och skönt för tankarna, man har helt plötsligt bara tid att fokusera. Det finns liksom ingen plats gör allt det där andra som alltid snurrar i skallen.

Det finns massor med olika böcker man kan köpa. De kostar alltifrån 99kr och uppåt. Jag har inhandlat mina från bokus.com och från Panduro.

Snö!

Jag kanske är lite knäpp, men jag älskar snö! Jag tycker om när allt blir inbäddat i en vacker vit skrud. Man får en sån lugnande känsla inombords.

Det har snöat ända sen jag gick upp och det ser inte ut som att det ska sluta än på ett tag. Jag hoppas verkligen att den får ligga kvar ett tag så man hinner med att njuta av pulkaåkning och andra härliga vinteraktiviteter!

Världens bästa skitskola

Halkade in på dokumentärserien Världens bästa skitskola som går på SVT ifrån UR om skolan och skolsystemet vi har nu i Sverige. Jag såg programmet om lärare och deras status. Att skolsystemet utbildar lärare som inte är ämnesbehöriga, utan ska kunna undervisa ifrån åk 1-9 och helst gärna i gymnasiet med. Hur de förändrat skolan på olika sätt minst fyra gånger sen mitten på 90-talet.

Det är nästan lite skrämmande och jag undrar som har läst på den gamla lärarutbildning där vi ska undervisa i ett stort spann av årskurser: vad kan jag egentligen? Är min utbildning och examen egentligen värd någonting alls? Väcker många tankar, men jag hoppas och tror att alla vi som avslutat utbildningen på ett eller annat vis brinner för det vi gör samt att jag hoppas och tror att alla lärare/pedagoger/förskollärare arbetar för att göra skillnad.

Tycker den var väldigt intressant och sevärd!

http://www.ur.se/Produkter/182806-Varldens-basta-skitskola-Reformvirus-i-skolan#start=0&stop=3524

Sista dagen

Nej om man skulle ta uppdatera lite. Gör min sista vecka på jobbet nu, sen slutar jag för att söka mig vidare. Konstigt kan tyckas: men då jag bestämde mig så fanns det inte riktigt utsikt för att stanna. Läget är väl annorlunda nu, men jag känner att jag behöver göra nåt annat. Fixa min legitimation så att jag blir mer ”fri” att byta jobb. Man ska ju göra det ofta om man är förskollärare säger dom som vet. Jag tycker det verkar emotionellt jobbigt.

Imorgon är min sista dag. Wierd och det kommer bli lite berg och dalbana skulle jag kunna tro. Men när jag tagit mig igenom den är jag nog lite starkare på andra sidan 🙂