Ångest

Det finns så mycket man kan fundera på när man inte helst vill. Som mitt i natten, det är då jag brukar tänka och fundera. Det innebär att jag ibland får lite ångest och tänker att det är lika bäst att lägga ner. Jag menar, kan vi inte bilda familj så är det kanske inte meningen att vi ska det. Kan vi inte få det att fungera så är det kanske inte det vi ska göra.

Jag kanske inte skulle bli en bra mamma, jag kanske inte skulle klara av ansvaret.. Fast jag egentligen vet att det kan jag visst. Jag hatar den här ångesten. Den kommer också smygande varje gång jag ska till fertilitetsenheten och den spöka hela vägen in på mottagningen och beroende på vem man möter så har man antingen med sig den därifrån eller så har man fått en del svar.

Japp, livet pågår..

Jag har varit tyst ett tag. Jag fick en cysta till i augusti och det tog nästan knäcken på mig tror jag. Jag befinner mig i vad som känns som två världar samtidigt. En där livet liksom pågår och de flesta man träffar är glada och lyckliga. Samtidigt som jag befinner mig i min limbovärld där jag inte är varken glad eller ledsen, för jag vågar inte hoppas även om jag vill. Där jag går i konstant rädsla för att det ska gå åt skogen och jag ska få en cysta till. Eller att det blir missfall eller att ingenting fungerar.

Nu har vi dock kommit så långt att vi har haft två fungerade cyklar. Det vill säga att vi har om det går som det ska denna gången haft två fungerande cyklar på rad. Men det har inte blivit något. Det gör egentligen inte så mycket, för oddsen ligger för oss. Men det känns lite stressande eller snarare mycket. När man liksom inte kan vara helt i att fokusera på att bilda familj utan också måste jobba och sen spara energi för att träffa mina fantastiska vänner. Jobbet är en energitjuv och jag sliter hårt för att just nu inte lägga mer energi än jag faktiskt måste på det. Men det är svårt..

Ibland önskar jag att jag kunde ta semester från alla måsten och bara sticka iväg ett tag. Det hade vart så skönt.